Debatten om ingrepp
”Skönhetsoperationer blir allt vanligare. Ingen höjer på ögonbrynen åt fillers och SVT gör serien ”Under kniven” om detta och kritiken låter inte vänta på sig.
Borde de som gjort ingrepp prata mer om det eller bidrar det till normaliseringen? Eller är det hemlighållandet av ingreppen som skapar dålig självkänsla som leder till fler ingrepp?” Det frågar sig många med all rätt och jag välkomnar debatten om denna vattendelare.
Jag, personligen tror inte på den starka bilden att låg självkänsla per automatik är kopplad till en önskan att förändra sitt utseende.
Jag är helt ärlig och öppen med mina ingrepp men jag måste också stå pall för ifrågasättandet, ständigt. Är det rimligt? Som social manager på Forma Vita knyts jag än mer till skönhet och det visuella, det fattar jag. Men jag har också ett ben i välgörenhet och drivs ständigt av sociala frågor, jag känner mig hyfsat trygg och stabil, väljer ingrepp för att jag mer vill se mindre trött, sliten och arg ut.
Här är det många som tycker att man blir fulare men det måste ju ända vara upp till personen som väljer att göra ett ingrepp av något slag, det viktigaste är ju vad JAG tycker och jag tycker att jag blir finare, möts av ett ansikte som gör mig glad vilket i förlängningen generar i höjd självkänsla och mer positivism, förstås annars skulle jag inte fortsätta.
Jag tycker det är synd att bilden av ”oss” är så onyanserad, så svart/vit. Varje gång jag pratar ingrepp fylls min feed av elaka kommentarer och påhopp. Och jag kan jag ta det, men tänk de på de personer som skammas till tystnad för att ingen vågar stå för sina förändringar. Vad tycker ni?
Leave a Reply